2004-10-31 - Violetta och hennes son Krilli
Det är den 31 oktober idag, söndag, och det är -31°C ute, men ändå soligt. Men det har varit så kallt de sista tre dagarna att ögonbryn, kinder och hak partiet färgas vitt av frost och det nyper rejält i skinnet.
´´Det mycket besvärligt att vara tonårsmamma´´, berättar Violetta, ´´ibland river jag mitt hår av förtvivlan!´´
Violetta är en av ortens få journalister. Hon intervjuade oss vid
ankomsten till Zyryanka. Omedelbart när hon hörde att vårt intresse att intervjua traktens kvinnor var stort, bjöd hon oss till sitt hem på middag och förklarade att hon skulle försöka beskriva hur det var att vara både tonårsmor och kvinna i Zyryanka. Den 14-årige sonen Kirrill ler blygt när han översätter försiktigt på engelska vad mamman säger.
Det är svårt att tro att en sådan väluppfostrad ung och lugn pojke skulle kunna vara besvärlig. Han är till viss del en kopia av min egen styvson, Kalle, i samma ålder. Lugn, lång, snäll, gänglig, med enormt stora fötter i förhållande till övriga kroppen, intelligent, men med en förhållandevis slö läggning och en hejare på datorer. Men även Kalle, som tonåring, förorsakade sin mor perioder av förtvivlan!
´´Men det är svårare att svara på hur det är att vara kvinna i Zyryanka´´, fortsätter hon, ´´jag har inte så mycket att jämföra med. Hur tycker du att Zyryankas kvinnor är? Andra besökare har sagt att vi är mycket modernt klädda, bra på att veta hur vi skall använda kosmetika och att våra pälsar är storslagna. Men kunde jag, så skulle jag snarast lämna Zyryanka.´´
Violettas levnadshistoria är lik de flesta andras i Zyryanka. Här har de flesta på ett eller annat vis hamnat av tvång. Endera för att deras far- eller morföräldrar, eller föräldrar, en gång i tiden hamnade här i en av Stalins förskräckliga gulager som arbetslägersfångar eller i regel, som Violettas föräldrar, att hennes far helt enkelt blev beordrat av Sovjetstaten att flytta hit som specialist när han avslutat sin universitetsutbildning i det nuvarande Ukraina. En del andra europeiska ryssar sökte sig också hit, för att lönerna under Sovjettiden var betydligt högre i det obefolkade och iskalla östra Sibirien än övriga riket, och att man på så vis kunde trygga sin framtid och när arbetslivet var över, så kunde man dra sig tillbaka till sin födelseort i väst. Ganska välbärgad. Allt detta föll i och med perestrojka. Folks
besparingar bara försvann. Puts väck. Bristen på pengar, eller att föräldrar eller någon annan släkting inte kan flytta, är två
huvudorsaker att folk som vill flytta, fortfarande finns kvar i
Zyryanka.
´´Jag lämnade som de allra flesta ungdomar Zyryanka för att kunna studera vid universitet för många år sedan, men återvände hit till Zyryanka från Khabarovsk nyskiljd med Kirrill, som då var liten, i samband med perestrojka´´, förklarar hon, ´´men då fanns det ingen användning för det jag utbildat mig till utan jag fick jobba som nattvakt under några år.
Tills lokaltidningen sökte en reporter och de kom ihåg att jag skrivit dikter när jag gick i skolan här. Så jag fick jobbet.´´
Strax innan perestrojka bodde det 15 000 personer i Zyryanka. Här fanns alla sorters yrkesspecialister. Idag bor det bara några få tusen kvar och det är stor brist på kvalificerade yrkesmänniskor.
´´Känner också du för att flytta?´´, frågar jag Sergei, Violettas nye
livspartner, en Humphrey Bogart look-a-like. Även rökrösten.
´´Ja´´, svarar han lika tveksamt som många andra män vi frågat som bott större delen av sitt liv i Zyryanka, ´´under Sovjettiden var det här ett underbart ställe, där allt fungerade, vi hade alla ett gemensamt mål och nu har allt detta raserats. Du ser ju själv. Bara industriskellett överallt. Det gör mig ont att se detta.´´
´´Ser ni någonting positivt med Sovjetstatens fall?´´, frågar jag.
´´Ingenting!´´, svarar Sergei snabbt.
´´En hel del´´, svarar Violetta och fortsätter: ´´Om man har idéer och vill göra någonting med sitt liv och är beredd att jobba, då finns det möjligheter. Det var ju helt omöjligt under Sovjettiden.´´
De två smågrälar om detta en liten stund. Jag kan bara konstatera att sammantaget av alla människor vi mött längs Kolyma fram tills nu, och ställt frågan om för- och nackdelar med den nya tiden efter Sovjetstatens fall, så är det så att flertalet tycker att nackdelarna klart överväger fördelarna. Men, att det också är klart övervägande kvinnor som ser de många fördelarna. Och det kan jag lätt förstå. Det är ett konstaterat faktum i det moderna samhället, för det är helt klart livet i Zyryanka, att kvinnor lämnar glesbygden i hög fart. Till följd
av tröga invanda traditionella mans- och kvinnoroller och att mäns intresse för jakt- och fiske vida överstiger intresset för kvinnors önskemål om värdigt liv. Så är det hemma i Särna där jag själv bor och likaså i Zyryanka. I stort sett alla män vi frågat, varför de väljer att bo kvar i Zyryanka, svarar att det beror på jakt och fisket. Någonting jag också mycket väl kan förstå!
´´Vi hjälper alla till i hemmet här´´ ,berättar Sergei och skickar ut
Kirrill att diska samtidigt som Violetta tyst tittar ned, ´´har ni sett
mina bössor?´´
Kända och invanda traditionella roller till trots är det bara att
konstatera att i ett avseende är sibiriern unik. Deras stora hjälpsamhet och generositet. (Nåja, Patagonierna var likadana! Det finns även liknande tendenser i Särna!)Middagsbordet är fullt av lokala läckerheter. Färsk fiskrom, straganina, sallader, älgkött, vodka och fryst rå lever från storlake som är underbart god! Självklart får vi en massa goda råd om den kommande färden och när vi undrar var vi kan köpa grädde och färsk mjölk så inträffar följande. 1 ½ liter färsk mjölk levereras till oss en timme senare från en vän till familjen och när det gäller grädden, så ringer Sergei en polare, som ringer till råttjägaren
och yakuten Anatolij i Verzhny Kolymsk, 9 kilometer bort, som lovar att skicka grädden med en bekant till Sergei påföljande dag!
´´Jag kommer med grädden till Er klockan två´´ ,förklarar Sergei när vi säger adjö och kastar oss ut i iskylan igen, och tillägger leende: ´´Och minns, i Sibirien finns inga vägar, bara riktningar!´´ |
