2004-10-26 - Råttjakt
Skrivet av Johan Ivarsson
Lägenheten i Zyryanka, -25°C men soligt och ingen vind.
När jag tittade på termometern i morse visade den -25°C, den hittills kallaste temperaturen under vår färd. Det var då jag förstod innebörden av vår vän Sergeis råd från dagen innan, ´´Se till att klä er varmt, för imorgon blir det kallt!´´
Rejält varmt klädda och med dubbla långkalsonger sittande på en skakig kälke bakom en sedvanlig rysk skoter gav vi oss iväg ut mot dagens höjdpunkt, jakt på bisonråtta med Jakuten Anatolij och hans far. Varje dag ger de sig ut med hund och släde för att vittja sina fällor och idag var inget undantag, trotts den för oss låga temperaturen.
Hemma i det skyddade Sverige finns det inte många som skulle ge sig ut med en skoter när det är kallare än -20°, det skulle sägas att det är farlig och att man kan bli sjuk. Här däremot, är det en ovanlighet att det är så varmt som -20°C och alla är friska! Visst märker jag av kylan och vinden som biter i kinderna när vi åker över isarna. Visst blir fingrarna stela och i det närmaste obrukbara när batterierna till kameran krånglar och jag måste ta av mig handskarna, men ändå förstår jag inte vad det är som skulle vara så farligt. Vissa delar från den skyddade tillvaron jag växt upp i där hemma och många av de intrycken jag fått där har här i Sibirien helt raderats bort och ersatts av andra.
Anatolij som körde skotern som vi åkte bakom, han var sedvanligt ryskt klädd med pälshatt, en väl använd halsduk, varm kappa och varma tovade vadmals skor, händerna hålls varma av vantar sydda av hundpäls. Bakom oss kom hans far, 81 år och fortfarande pigg och kraftfull, åkandes på en handgjord släde dragen av ett spann med tre entusiastiska hundar som gjorde allt för att komma förbi skotern.
Fällorna vi vittjade ser ut ungefär som en lite mjärde eller ryssja med en liten ingång högst upp på ena sidan. Den placeras i vattnet i ett av bisonråttornas egna hål i isen, som en av hundarna hittar och markerar genom att börja gräva i snön, och täcks sedan över med dy och snö. Där får den sen ligga under natten tills nästa dag.
Bisonråttan har inte funnits speciellt länge i dessa områden. Det vara bara 40 år sen som den kom hit från Nord Amerika. Sen dess har den spritt sig snabbt och finns nu i nästan oändligt antal. Under ett år fångar Anatolij och hans far tillsammans runt 4 000 bisonråttor i sina fällor vilket ger värdefulla skinn som de sedan säljer vidare till ett lokalt företag här i Zyryanka.
I den första av de två fällorna som vi vittjade var fångsten riktigt bra, 15 st stora råttor med kraftig svans och vassa klor. I den andra var fångsten mer normal, 5 st. I helhet var de båda Jakuterna väldigt nöjda med sin fångst. Jakten är viktig för dem och pengarna som de får från skinnen är ett välbehövligt tillskott i deras ekonomi.
Efter att ha plockat ur råttorna och satt ut de två fällorna i nya hål så lassade vi upp allting på kälken innan vi själva hoppade upp och med solen i ryggen åkte tillbaka mot deras stuga och en varm soppa.
Att få följa med på turer som den här ger oss ett perspektiv på den normala vardagen i människors liv här i området och även på vårt eget där hemma i Sverige, och en sak är säker:
Vi har mycket att lära av folken kring Kolyma. Speciellt när det gäller kylan! |
