2004-10-12 - Då är vi framme i Zyryanka.
Det är tisdag den 12 oktober. Vi har anlänt till det lilla samhället
Zyryanka, som finns lokaliserat vid N 65 graden 43.57.4 och Ö 150 graden 54.00.9. Det är -15 grader och vi har paddlat över 6 mil den sista paddlingsdagen. Vilket innebär att vi paddlat 140 mil sedan starten vid Kulu-bron. Med det är vår paddlingsfärd över.
Jag skulle vilja påstå att vi angjorde brygga i exakt rätt tid!
Den sista biten, några 100 meter, för att nå stranden intill samhället, fick vi agera isbrytare med vår Alley-gummikanot. Något den inte är gjord för! Ordentligt nervösa kom vi genom gyttret av snabbflytande is i det tilltagande mörkret och blev utskällda av traktens hundar. Så mycket som vi frös under tiden vi väntade på att våra vänner Sergei och Sergei skulle anlända, har vi inte gjort på hela färden. Jag kikade på min Alba termometer, såg att det var bara 15 minusgrader och tänkte:
´´Vi kommer aldrig att klara vintern!´´
Jag hade glömt att vi satt nytt personbästa och paddlat 6 mil under nästan 8 timmars hård paddling. I kanoten är kroppens underdel stelfrusen en stor del av en paddlingsdag. Jag hade också glömt den sibiriska värmen.
Zyryanka motsvarar till det yttre verkligen den bild jag gjorde av det inre av Sibirien, när jag satt hemma och försökte göra mig en bild av ett litet sibiriskt samhälle. Svart fabriksrök från höga
fabriksskorstenar, lukten av kolgruva, stark kyla, frusna, mörka och leriga gator där pälsklädda sibirier huttrande rusar fram, omgärdade av halvraserade trähus, skräp, gamla bilar, motorcyklar med sidovagnar och lastbilar som sprutar ut avgaser, massor av byrackor, småglin utan framtid som tror att det är häftigt att röka och en stark förkänsla av vemod och depression. Men, som vanligt, den sibiriska glädjen och värmen är mångfalt övervägande!
Sergei och Sergei träffade vi för en vecka sedan på jakttur, när de gav oss älgkött. Sergei Zerbinov var märkligt nog också den kontakt i Zyryanka som Dmitry Shparo ordnat från Moskva. Sergei skiljer sig från alla andra sibirier vi mött. Han har rest världen över som chaufför på olika motordrivna Expeditioner. Han kan lite engelska, har en del världsliga vanor, men är framförallt en typisk sibirier. Oerhört generös, vänlig, hjälpsam bortom all sans, ingenting är omöjligt, tar dagen som den kommer och allmänt trevlig att ha att göra med. Den andre Sergei likaså. Sergei Z hade ordnat en 3-rums lägenhet åt oss i ett av dessa halvraserade, avfallsluktade trähus. Här fanns det mesta man kan önska sig. Ljummet vatten, kök, spis, bord, stolar, elektricitet, TV, dörrklocka, intern telefon i Zyryanka och alldeles för hög värme. Och, bara ett kort påpekande, att duscha, tvätta av lorten och tvätta håret efter 35 dagar är en upplevelse!
Tyvärr duschade Johan och jag så hårt att det blev för mycket för dessa gamla rör, och det i kombination med en ispropp till följd av kylan, gjorde att vi drabbades av översvämning i badrummet! Panik! Vi tog mattor, handdukar, ja, det mesta som fanns i närheten och försökte stoppa det hela, torka upp, vrida ur i hink och vi fick springa ut i kylan med fyllda hinkar, tömma, snabba steg upp i knarrande trappa.Grannen i lägenheten under, en fet, brysk chaffis som hette.ja, Sergei.kom uppspringades och ropade att det droppade ned på honom! 10 minuter senare kom Sergei Z med rörmokare, cement och tog det enda rena lakan som fanns i lägenheten och justerade problemet. Sergei, chaffisen, tyckte nu det hela var kul! Han fick sin hämnd under natten. Han snarkade så hårt, att han höll mig vaken.
Idag var vi på en informell presskonferens vid den lokala
administrationen och fick träffa kommunalrådet. En kopia av Älvdalens kommuns kommunalråd, Herbert Halvarsson. Lika jovialisk också. Folk här har hört talas om att vi är helt olik andra Expeditioner som besökt trakten. Ryktet sprider sig. Att vi är mer intresserade av att träffa vanligt folk och studera deras vardag, än att gömma oss och vara för oss själva, som tycks vara den erfarenhet de haft av andra besökare. Därför öppnar alla sina dörrar åt oss och sin vardag. Ikväll exempelvis är vi bjudna till det lokala dagiset på barnkalas.
Räkna med många inträngande rapporter från Zyryanka framöver! Om den ryska vardagen, människors tankar och liv, och förstå hur de klarar extrem kylan!
Vi blir kvar här tills isen på Kolyma är säker för skidåkning. Prognosen är att vi blir kvar minst en månad. Fördelen är att då att vi får chansen att lära känna folk och se hur de lever och lär. Nackdelen är att vi då tvingas skida under den kallaste och mörkaste tiden..medeltemperaturen är då i snitt -55 grader..
Till sist vill jag bara nämna att min fagra hustru där hemma i Sörberget gör ett fantastiskt jobb, när det gäller att få oss att söka andra perspektiv i tillvaron. Det fantastiska med denna teknik är just att hon kan vara med oss varje dag och inspirera, ifrågasätta och ge oss ett kvinnligt perspektiv. Hennes insikter och åsikter gör Expeditionen komplett. |
