2003-11-30 - 1:a rapporten från Särna
28/11/2003 Särna
Nu är det snart dags igen, för det där rika, spännande, roliga och intressanta livet! Denna gång ett riktigt vildmarksäventyr!
Nu är det sju och en halv månad kvar till avfärd på den utan minsta tvekan tuffaste expedition jag, och vi, någonsin gjort. Ett år i nordöstra Sibirien, det kallast bebodda stället på jorden. Så kallt, berättade en svensk boende i Ryssland häromveckan att man går inte ut ur sin bostad utan att ha ett rep fäst vid benet.
”Varför?” frågade jag.
”Jo”, svarade han, ” det är så kallt ute att vätskan i knäna fryser till is, så man blir omedelbart så stel, att man faller som ett hugget träd i marken. Och då vill ingen gå ut och hämta en, utan man drar in den fallne stackaren i repet!”
Förberedelserna har hållit på intensivt det sista året. Inte en sekunds vila. Ständigt jobb i olika former. Eftersom den här expeditionen är dyr, runt miljonen kronor, så måste vi ha sponsorer som skjuter till både pengar och utrustning. Likaså skall man lära sig ryska (oerhört trögt ännu), läsa på om Ryssland och Sibirien för att försöka förstå så man inte gör några misstag och sårar folk (redan har vi insett att nästan all information som vi kan/och har, lagt händerna på, är mycket vinklad av västerlandska ögon. Inget ovanligt, den verkligheten. Men ryssarna är på många sätt långt ifrån västerlänningar. De är mycket mer intressanta!) men det skall sägas, aldrig har jag haft så många sömlösa nätter och varit så orolig som denna gång. Problemen är oändliga. Ibland har det känts mycket tungt. Ändå är planeringen en spännande och till viss del väldigt avgörande del av en expedition. Bättre att möta många problem under denna, och vara mentalt förberedd sedan!
Men inte heller har vi haft så många bra kontakter som denna gång. Alltifrån gamla äss som alltid funnits vid vår sida som Olle Widell, till författaren av den i västerlandet mest kända boken om Sibirien, ”In Siberia”, engelsmannen Colin Thubron, till idag kanske världens mest kände polarexplorer, Börge Ousland, från grannlandet Norge. Tina och Tomas Sjögren på Explorersweb.com har bistått med mycket. Medlemskapet och de nya vännerna i the Royal Geographical Society, Explorers Club, Travellers Club och The Long Riders Guild och deras världsomspännande kontaktnät har gett oss all väsentlig information angående denna okända trakt. Vi har gjort resor till St Petersburg, Moskva, London och Cambridge, främst till the Scott Polar Institute, världens största bibliotek finns här angående polarlitteratur. Det är så mycket vi behöver veta. Alltifrån kultur till utrustningsval. Men svårast har varit att få alla oändliga tillstånd och visum. Kolyma var inte det enklaste området vi kunde ha valt. Informationen är mycket bristfällig och än är det inte helt klart, men vi kommer att samarbeta med Rysslands mest kända explorer, Dmitry Shparo, och han har mot en bra ersättning (ungefär en normal årslön för en svensk verkstadsarbetare) lovat ordna allt. Vi litar på honom och åker i mitten av december till Moskva för att avsluta de sista detaljerna.
Om några dagar flyttar vi ut i tältet för att förbereda oss för den extrema kylan. Likaså börjar vi att äta all fet och god mat som finns för att lägga på mycket fett, samtidigt som vi kommer att öka träningsdosen och i stort sett träna heltid innan avfärd. En av våra huvudsponsorer, Talarforum, har gjort detta möjligt. Vilken lycka! Annars har vi åkt land och rike runt och föreläst under hela hösten. Närmare 3 föreställningar per vecka. Underbart, men träningen blir lidande. Men fett har vi ändå lyckats lägga på.
Snön har anlänt, det är tio minus grader, så nu blir det en kombination av däcksdragande (bästa träningen jag kommit i kontakt med. Hela kroppen tränas!) och ett evigt skidåkande överallt.
Dessutom har vi denna tid att testa all teknisk utrustning vi måste ha med oss. De ryska myndigheterna kräver att vi har nöduturstning, satellittelefon, GPS och annat med oss, för att släppa in oss. Tack alla ni många polaråkare som krånglat till detta för oss!
Ändå, oj, vad jag längtar!
Mikael |