2004-10-05 - Iskall paddling!
5 Oct - 20:32
Vi har nu slagit läger ca 70km från Zyryanka, men som det är just nu så finns det ingen möjlighet att fortsätta innan Mikaels förkylning blir bättre.
N65°20´30.5, E151°29´44.3. Temp -5°C, svag men iskall vind från NV, molnigt med enstaka snöfall.
Skrivet av Johan Ivarsson
Vi hade inte sagt ett enda ord till varandra sedan vi steg ut ur kåtan på morgonen tills dess att vi äntligen stannade för att äta lunch. Detta var på grund av kylan och att vi inte sovit riktigt bra under natten.
Vi har inga problem med kylan så länge vi är i lägret eller arbetar med någonting, men så fort som vi sätter oss i kanoten och börjar paddla gör det svaga vind draget att vi fryser ända in på benen. Överkroppen (förutom fingrarna) är inga problem eftersom de musklerna hela tiden används, men den undre delen är desto kallare. Knäna är speciellt utsatta, eftersom det inte finns någon möjlighet att röra sig i kanoten på grund av den stora mängden utrustning. Om man sen lägger till en iskall, aldrig avtagande vind så finns det ingen möjlighet för oss att
hålla dem varma. Av samma anledning är tårna aldrig riktigt varma heller.
På grund av denna kyla blir det allt svårare för oss att njuta av dagens paddling lika mycket som förut. Det blir nu mer och mer en kamp, en kamp att få de där kilometrarna gjorda och att få komma in i tältet och värmen. Men vad som gör mig orolig är att om vi känner så här nu, hur kommer det då att bli läre in på vintern när temperaturen är mycket lägre? Kommer vi att överleva -50°C och -60°C?
Hur som helst, den här lunchen jag skrev om:
Vi hade just tänt köket och Börjat värma vatten till te när vi hörde en båt närma sig från andra sidan floden. Vi blev förvånade när den svängde mot oss och strandade bredvid oss och ännu mer förvånade blev vi när de två personerna presenterade sig och ville att vi skulle följa med dem till deras läger för träffa vår blivande kontakt i Zyryanka (vi fick senare reda på att han och några vänner var ute på deras årliga jaktvecka). Vi bestämde att Mikael skulle följa medan jag skulle stanna vid kanoten och utrustningen. En av dem, Sergei, stannade för att hålla mig sällskap.
Under tiden Mikael var borta pratade jag och Sergei om livet, familj, framtiden och självklart om jakt. När jag började samla ved för att göra en eld så att vi skulle hålla oss varma, ville han visa mig någonting.
Han tog två olika bitar ved, visade mig en och förklarade den som värdelös, den andra biten dock var som han sa, ´´Alltid bra!´´. Medan han gick för att hämta mer tänkte jag, ´´Perfekt, kanske får jag lära mig ett enklare sätt att göra upp en eld på´´. Men när allting var klart och fast han bara använt den ´´bra´´ veden, sa han ett ord till mig som fråga, ´´Benzin?´´. Det var svårt för mig att inte le och börja skratta. Ett typiskt exempel på en rysk ´´skogsman´´ i arbete! |
