2004-09-14 - Nära och farligt möte
Vi har paddlat 90 km de senaste två dagarna och har slagit läger på en isolerad ö. Förhoppningsvis utan boris midvjet (brun björn)! Vädret är molnigt med tillfälliga regn, temperaturen ligger runt 5°C. Inte mycket vind, men aldeles för många knott.
Johan Ivarsson vid pennan:
Idag upplevde jag någonting jag aldrig trodde skulle hända! Det är precis som en historia tagen ur en gammal bok, jakt historier som man aldrig trott varit sanna. Nu har jag dock börjat tro annorlunda...
Det hände under lunchpausen. Plötsligt, medans vi fortfarande åt, hörde vi ett ljudligt knakande inifrån skogen rakt ovanför våra huvuden. Mikael var snabbast av oss och fick tag i geväret, och det tog inte många sekunder innan vi såg huvudet av en björn påväg ner för flodbädden, bara 50 meter ifrån oss. När han var påväg ner kunde vi se hela kroppen av den enorma björn vi hade framför oss, med en stor puckel på ryggen och pälsen var aldeles grå runt huvudet och ner mot magen. Vi förstog att den här björnen var en gammal, fullvuxen brun björn i sina bästa år. En mäktig syn! Han rörde sig inte allt för fort men visade dock inga tecken på att sakta ner när han vände och fortsatte rakt mot oss när han kommit ner till vattnet. *Pang*, Mikael sköt ett första skott i luften för att försöka skrämma honom och få honom att vända tillbaka. Björnen stannade bara någon sekund för att ta en snabb koll, sen fortsatte han mot oss. Andra skottet (även det i luften) hjälpte inte alls så ett t
redje kom nästan direkt. Björnen som nu inte var mer än 30-35 meter ifrån oss fortsatte i samma takt. Efter en snabb omladdning sköt Micke ett fjärde skott, den här gången i backen framför björnen, och äntligen vände han och klättrade snabbt tillbaka upp igen mot skogen. När han kom upp till kanten stannade han och vände om igen för att, som det såg ut, ta en sista titt. Ett femte skott sköts i luften för att försäkra oss om att han inte skulle komma ner igen, utan att han fortsatte in i skogen och bort från oss.
Lite chockade av vad som hänt tittade Mikael och jag på varandra, samtidigt som vi försökte förstå vad som verkligen hade inträffat. Sedan åt vi snabbt upp det sista av lunchen och började packa kanoten för att komma iväg. För att vara säkra stod jag som vakt med geväret medans Micke packade. Plötsligt hörde jag hur det, ännu en gång, knakade bakom oss och när jag vände mig om till vänster fann jag mig stirrandes rakt in i ögonen på björnen igen!
Helt plötsligt bara stod han där på stranden! Den här gången var han inte mer än 25 meter bort. Känslan när jag såg rätt in i ögonen på denna vildmarkens konung, det där stora djuret... Ja, jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det, men det var mäktigt, väldigt mäktigt! Efter att jag återvänt till verkligheten igen, efter bara några sekunder, sköt jag snabbt i luften. Han vände om direkt och började gå uppöver igen för att än en gång stanna vid kanten, nu upprest! Jag sköt ett skott till och äntligen sprang han iväg!
Vi stannade inte en minut till utan paddlade snabbt iväg. Ingen av oss sa någonting på väldigt länge. Vi bara satt där och tänkte på vad vi upplevt. Det var en skrämmande men ändå märklig upplevelse. En sak är säker, min respekt för björn har förändrats helt och hållet. Dessa bästar är inga ofarliga djur! Jag ser fortfarande bilden av björnen framför mig, när han står där på stranden och bevakar varje rörelse jag gör.
Den här upplevelsen har gjort oss mer oroliga på den kommande tiden här framöver. Kommer fler saker som den här att inträffa? Och om det gör det, kommer vi att märka det i tid? Om inte vi gör det kommer vi att ha stora problem! |
