Pressmeddelande

Gå till pressidan >

Rapporter

2005-05-24
Sista rapporten från Sverige


2005-05-01
Stressiga Moskva


2005-04-27
Inget plan kom


2005-04-25
Återfärden från Ambarchik


2005-04-23
Vi klarade det


2005-04-19
Frihet


2005-04-17
Tankar runt Nordpolen...


2005-04-14
Sonen till två mördade...


2005-04-12
Diskussioner i en Sibirisk...


2005-04-10
Framme i Cherskii!


2005-04-07
Gifta i 50 år.


2005-04-05
Njuter av att vara ute i tälte


2005-04-03
Avsked


2005-04-01
Sista sträckan på gång


2005-03-30
Besök hos tjuktjiska...


2005-03-28
Konsten att komma människor...


2005-03-27
Tjuktjerna


2005-03-24
Livet som ung trapper...


2005-03-20
Byn Kolymskaya


2005-03-18
Tillbakablickar på...


2005-03-16
Vilket fantastiskt välkomnande


2005-03-14
Elena - den första kvinnliga..


2005-03-10
Det finns inga lätta...


2005-03-08
Trött efter åtta månader...


2005-03-06
Naturen och omgivningen


2005-03-03
Att bo i tält under marsmånad


2005-03-01
En gåva av 5 kg älgrevben


2005-02-27
En förfrysning och ett tungt..


2005-02-24
På färd igen


2005-02-22
Fortfarande i Chirkovo


2005-02-20
Mänsklig storslagenhet i Chirk


2005-02-18
En taigajägares liv.


2005-02-15
Ligger still


2005-02-14
Bekymmer


2005-02-11
Smärre bekymmer


2005-02-08
Tuff start!


2005-02-06
Vilken skillnad!


2005-02-05
Oron att misslyckas


2005-02-01
Översättningsbekymmer


2005-01-31
Slutgiltiga förberedelserna


2005-01-27
En liten brasklapp angående...


2005-01-25
Att göra en dokumentär


2005-01-23
Hjälpsamma Jakuter


2005-01-20
Jakuterna- del 2


2005-01-20
Jakuterna- del 1


2005-01-17
Andra världskriget


2005-01-16
Den evenska babusjkan


2005-01-12
Brist på motivation


2005-01-10
Inköp inför nästa etapp


2005-01-07
Samtal


2005-01-05
Att färdas längs en vinterväg


2005-01-03
Beträffande utrustning


2005-01-02
De verkliga sibirierna.


2004-12-29
Vad säger dina föräldrar Johan


2004-12-27
Nasha & Dima, del 2


2004-12-26
Ett besök hos Nasha och Dima


2004-12-23
Yakuten Valodja


2004-12-21
Lokala maträtter och tankar in


2004-12-19
Alexei i Ambar


2004-12-16
Framme i Srednekolymsk!


2004-12-13
-50°C!


2004-12-13
Vi har kopplat greppet!


2004-12-11
Trött - men possitiv!


2004-12-08
Kolymas vidriga tid


2004-12-07
Don´t worry, be happy!


2004-12-06
Problem i -42°C


2004-12-02
Uttmattning


2004-12-02
Att sova i tält vid -43°C


2004-11-29
Det rysska ordet normal


2004-11-25
Hemsk dag


2004-11-25
Har aldrig varit så här frusen


2004-11-23
Ohyggligt kallt!


2004-11-23
Första förfrysningen!


2004-11-16
Det dags att möta kylan!


2004-11-14
De verkliga Sibirierna!


2004-11-11
Hundar längs Kolyma


2004-11-09
Ett nutida sibiriskt samhälle


2004-11-07
Jukahirerna


2004-11-04
Möte med en...


2004-11-02
Ungdomen i Zyryanka


2004-10-31
Violetta och hennes son Krilli


2004-10-28
Vad gör folk när de är lediga?


2004-10-26
Råttjakt


2004-10-24
Anklagade för terrorism


2004-10-21
Besök hos en jakut familj


2004-10-19
Reflektioner


2004-10-17
En iblick från Olga och Vadim


2004-10-14
Den tekniska utrustningen


2004-10-12
Då är vi framme i Zyryanka.


2004-10-10
Hinner vi?


2004-10-07
Självrannsakan


2004-10-05
Iskall paddling!


2004-10-03
Vodka


2004-09-30
Möte med den sibiriska vargen


2004-09-28
Bekymmer!


2004-09-26
En jakthistoria från lägret


2004-09-23
Vintern är på väg


2004-09-22
Johans två månaders summering


2004-09-20
Berättelse om Andre & Valentin


2004-09-16
Primitive living


2004-09-14
Nära och farligt möte


2004-09-13
Det värsta av fångläger


2004-09-09
Ruslan


2004-09-08
Underbart landskap


2004-09-05
En jägares berättelse


2004-09-02
Det lilla samhället Seimchan


2004-08-28
Knott och mögligt bröd


2004-08-28
Knott


2004-08-28
Problem 2


2004-08-28
Problem


2004-08-26
Bra fiske


2004-08-24
Johans intryck efter en månad


2004-08-24
500 km!


2004-08-22
Höst


2004-08-19
Kall dag


2004-08-18
Sasha


2004-08-18
Ankomst till civilisationen


2004-08-18
Påtvingad men behövlig vilodag


2004-08-18
Kommer närmare civilisationen


2004-08-14
Värsta ögonblicket i livet?


2004-08-14
En dag i sibirisk civilisation


2004-08-12
Läger på en sandstrand


2004-08-11
Fantastiskt möte!


2004-08-11
En mycket solig dag


2004-08-10
En vilodag vid harrfloden.


2004-08-10
Livets höjdpunkt


2004-08-10
Underbart väder


2004-08-10
Stormväder


2004-08-06
Äntligen Kolyma


2004-08-05
Humöret på topp & det går fort


2004-08-02
Fast vid Kulu River


2004-08-01
Soligt, 6.7 sekundmeters vind


2004-07-31
Kulu-floden 14 grader, regn


2004-07-30
Mellan himmel och helvete


2004-07-29
Sista dagen i Magadan


2004-07-28
Ännu en solig dag


2004-07-27
En mycket solig och varm dag


2004-07-26
Soligt, men känslomässigt kaos


2004-07-26
Allt på en gång


2004-07-26
Upplever en oerhörd chock!


2004-07-23
Trött men nöjd med situationen


2004-07-22
Arktiska Institutet, Magadan


2004-07-21
Magadan, Nordöstra Sibirien


2004-07-19
Fina människor & mycket stress


2004-07-17
Mygg, oväsen och många avgaser


2004-07-17
Molnigt, enstaka skurar, varmt


2004-07-17
Från äventyrsklubben i Moskva


2004-07-06
En vecka innan avfärd!


2004-04-13
Rapport nummer två från Särna


2004-04-12
Johans andra rapport!


2003-11-30
1:a rapporten från Särna


2003-11-28
Johan Ivarssons 1.a rapport



 
2004-09-13 - Det värsta av fångläger

12 Sep, 04 - 23:09
Expeditionens 28 övernattningsläger vid N 64°19´25.99 och Ö 154°20´04.3, på en liten ö omgiven av Kolyma-floden. Molnigt, med enstaka regnskurar, som vanligt. Det är alldeles för varmt ute, 10-14 grader, vilket har fått knottsvärmarna att återvända, ingen vind att tala om heller. 50 paddlade kilometer idag.

Innan jag går in på Stalins fruktansvärda gulager, kan jag bara meddela att vi har fått en viss kontroll över hungern. Johan sköt nyss en fasan,
vilket han slösande bort 2 kulor på, och igår åkte vi in längs en liten knottig biflod, för på kartan såg den bra ut för fiske. Vi var oerhört hungriga efter 5 dagars hård paddling och alldeles för lite mat. Innan vi satte ut nät, tänkte vi prova de hitintills helt misslyckade wobblers och spinnare, ifall vi kommit in i ett nytt område med annan fisk än söderöver. Första kastet, en öring på 3.2 kg! (Bild kommer i nästa rapport!) Därefter fick vi ett tiotal öringar över 1.5 Kg till 2.5 kg och massor av harr, varav den största hitintills, på nästan 1.5 kg! Nu har vi bra mat ett par-tre dagar framöver! Och överallt finns det spår efter björn, älg, stornhornsfår, hare och så en massa småtassar efter ett djur som inte är räv eller hund. Sobel kanske? Ett sant vildmarksrike!

Nu kommer Johan in med den grillade fasanen...Han har oljat in den och saltat den som jag sade...Låt oss smaka...Mörare, mer välsmakande...Oh, min skapare, godare än så här blir det inte! I och för sig, storöringssoppan med Ruslans datjapotatis till lunch konkurrerar, liksom mellanmålet på grillad, men kall harr nu sent på kvällen när detta skrivs!

Stalins sibiriska gulager.

Hemma har vi ett odefinierbart uttryck angående folk vi vill riktigt illa och att de skall drabbas av det värsta av det värsta: ´´Skicka dem på arbetsläger till yttersta Sibirien.´´I Ryssland finns samma uttryck. Inte i Sibirien. Här är det värsta man kan önska sin fiende, det är att skickas till lägren i Kolyma. Det är lika med döden. Den stora skräcken. Ordet Kolyma är därför i de flesta sibiriers öron förknippat med Stalins grymma, vansinniga och dödliga arbetsläger, kallat gulager. Inte med en storslagen vildmark och enormt mycket vilt.

Jag försöker ta upp ämnet med alla människor här i området vi kommer i kontakt med, eftersom Kolyma är förknippat med Stalins värsta gulager och vad gulagerna innebär för dem, men på ett sansat sätt, som jag gjorde med Alexander i banjan i Seimchan. ´´Hur hamnade du eller dina föräldrar här i Sibirien en gång i tiden?´´ ´´Mina föräldrar flyttade hit från den tysktalande delen av Ryssland´´´, svarade Alexander.
´´Gulagerna?´´
´´Javisst, vad annars?´´,svarade han med blicken nedsänkt och med en viss skamkänsla. Hans flickvän såg obekväm ut och Ruslan sänkte skamset blicken. Ryssarna är som alla andra människor och reagerar olika. Ruslan och hans vänner tillhör skaran människor som vet, förstår, tar ansvar och känner skam för sin historia. Det är oerhört viktigt. Tyvärr tillhör de den
minsta gruppen, för de kommer aldrig att återigen medverka till att ett av världshistoriens värsta, grymmaste, vansinnigaste och sjukaste tvångsexperiment genomförs. Därefter finns de som känner till Gulagernas historia, men gör allt för att endera förneka eller förtränga. En stor del av Ryssland utanför Sibirien har jag förstått. Det sägs att gulagerna idag bara nämns som en paragraf i de allmänna skolböckerna. Det är om det är sant, mycket oroande. Så finns de då, ett ytterst litet fåtal av de vi pratat med, som tycker att Stalin var en hjälte och gjorde helt rätt för att förslava och mörda folk, för att berika landet.
Så finns också de unga sibirierna, som guiden Mikhailov, som hellre ser på björnskit, än riktigt sätter sig in i vad som egentligen hänt, men som ändå på något vis drabbats av gulagernas historia. Och som ändå förstår värdet i att resterna av arbetslägren visas upp och att dess vedervärdiga minne hålls vid liv så att det inte upprepas.

Vi besökte två av de många koncentrationslägren Stalin på de grymmaste, mest ovärdiga sätt skapade. Det bäst bevarade hette Kanjon och låg inklämt i en osannolikt vacker dalgång. Den var klädd i höstskrud och vägen dit var i det närmaste igenväxt. En stor kolhög visade att här har arbete skett. Och vilket arbete. Slavar som med hacka och spett arbetat fram kol tills de stupade. De fick mat efter hur mycket de orkade arbeta. Var de sjuka och inte orkade, fick de ingen mat. Här och var låg gamla primitiva skottkärror, spadar och hackor och skräpade. Barackerna där slavarna trängts in och där de flesta arbetats och frusit ihjäl innan vintern var över var ännu ganska välbevarade. Telefonstolpar, elledningar och taggtråd fanns överallt. På en vägg inne i en av de dödliga barackerna hade någon skrivit på en vägg: ´´Glöm aldrig Kolyma.´´

3.5 miljoner människor frös, arbetades eller slogs till döds i något av Kolymas alla läger. Det var ständigt folk i omlopp eftersom så många dog hela tiden. En av de populäraste sätten för de mordiska fångvaktarna var att tränga in så mycket folk som möjligt i en barack med en liten kamin i mitten under vinterns värsta kyla. -80 grader är inte ovanligt längs Kolyma. De som kom närmast överlevde, lagren av fångar längst ut frös till döds.

Lägren kom till av den enkla orsaken att Stalin behövde folk som gratis kunde arbeta i områdets guldgruvor. Guld som med tiden skulle göra Sovjetunionen till en supermakt. Det var främst politiska fångar, dit klassades alla som inte passade Stalin, ja, i stort sett vem som helst, och kriminella. De kriminella behandlades mycket bättre än de politiska.
Det var mest ryssar, men även massor av ukrainare, polacker, tyska krigsfångar, balter, finnar och säkert någon svensk stackare. (En av de mest kända fångarna, som överlevde en Gulag-vistelse är författaren Alexander Soltzinytzin, som skrivit en bok om tiden.) Arbetslägren fanns mellan 1929 och 1953, med den mest mordiska tiden 1941.

Det finns mycket mer, bättre och belysande att läsa om den historiska skamfläck. Robert Conquests bok Kolyma och Annie Applebaums heltäckande verk Gulagerna, är de mest kända. Det är hemskt att läsa om denna mänskliga ondska, men oerhört viktigt för att det inte skall upprepas. Ändå står en sak klar, Kolyma förtjänar ett mycket bättre rykte än det har nu!

Från Kanjon Gulagen


Från Kanjon Gulagen


Hur interiören kunde se ut i ett rum för fångarna



Kontakt

Kontakt med oss under vår färd >


Till startsidan