2004-09-05 - En jägares berättelse
4 september, vi har tvingats slå läger vid N 62°57´47.2 Ö 152°32´51.5, bara 15 km norr om Seimchan, till följd av att en ny tyfon slog till i Okothska havet igår, ÖNÖ vindar som når 12 s/m ibland, 2-4 grader, ihållande regn och molnigt.
Sämsta starten man kan tänka sig!
Med tanke på att vi måste nå Zyryanka inom en månad och våra
tidsmarginaler är pressade, så kunde vår start varit bättre. Johan är ordentligt förkyld, febrig och har ont i halsen (kanske vodkan och den varma banjan i Seimchan blev för mycket...) och vi kommer ingenstans innan han är helt frisk. Vi tar inga chanser.
Dessutom är vädret det sämsta tänkbara ur paddlingssynpunkt. Starka nordöstvindar i ansiktet som piskar upp vågor och eftersom vi är tungt lastade med förnödenheter för 5 veckor, tar vi hela tiden in vatten. Så det är bara att ligga och vänta på att det vänder. Det ser inte helt omöjligt ut, men det luktar snö där ute.
Därutanför knakar det i träden av den hårda vinden och det tunga regnet piskar kåtans väv, men det kunde vara värre, vi har dragit igång kaminen för värme och klädtork. Ni kan inte tro hur skönt det är!
Idag följer fortsättningen på besöket i Seimchan. Samma dag som mitt fantastiska älgjaktslag, Björnodalens Jaktlag i Särna, samlas vid Vinvallen för att fira den kommande veckans älgjakt. Jag önskar jag kunnat vara där, veckan är en höjdpunkt på året. Därför blir det idag En jägares berättelse.
´´Man kan säga att vi har två olika jakttider´´, förklarade Mikhailov med ett leende, när jag berättade hur strikt det var med jakttider hemma, ´´vi har en starkt reglerad legal period när man får jaga, och så har vi den oreglerade tiden, när vi inte får jaga, men gör det ändå.´´
Mikhail var en skämtsam yngling som man aldrig visste om han pratade sanning eller inte. För honom var naturen och jakten det centrala i tillvaron. De flesta sibiriska män går klädda i kamoflagekläder varje ledig stund, året runt, de frågar oss ofta vad vi tycker om den sibiriska naturen och om vi möjligtvis jagar och fiskar. När vi säger att jakt- och fiske är det bästa vi vet, tror de oss sällan. Säkert beror det på våra nya, färggranna kläder, att vi inte riktigt motsvarar den gängse bilden av den sibiriska friluftsmänniskan, att vi alltid tackar nej till vodkan och att vi inte är sibirier. Att vi har skjutit älg har de svårt att tro. Det var först när vi kom in på ämnet jakthundar, som Mikhail började tro oss.
´´Lajkorna är mest använda här och vi använder tre-fyra hundar per hundförare´´, berättade han, ´´ställande och skällande hundar. De håller älgen och när jag hör det, tar jag mig snabbt en vodka och går så dit med min Kalashnijkov och avslutar arbetet.´´
´´Hur mycket väger en älg här då?´´, frågade jag och nämnde att 150 kg i slaktvikt var bra hemma, så skrattade han och sade i Seimchan, ´´där älgarna ändå är små i jämförelse med Zyryanka dit nu ska, är 300 kg i rent, benfritt kött normalt. De största älgarna här väger över 1 ton.´´ Älg uppskattade de mer än björn. Köttet är godare och ger mer kött. Den största björn han hörts skjutas vägde 400 kg.
Ändå fick man intrycket att det var mer spännande och häftigare att jaga björn. Mikhail hade sin ungdom till trots, skjutit två. Men varg tyckte han inte om.
´´Varför?´´, frågade jag.
´´De tar för mycket älg´´, svarade Mikhail, ´´ser vi en varg eller spår efter en, jagar vi den tills vi får den.´´
Det mesta ungefär som hemma hos den svenska jägarkåren.
´´Men du´´, frågade jag, ´´trots att detta är med de bästa bävermarker vi sett, så har vi inte sett spår efter en enda bäver. Varför?´´
´´Den har nästan jagats till utrotning, precis som sobeln.´´
Det berättas att när Sovjetunionen krackelerade och det blev dåligt med mat här i Seimchan, nästan hunger, så sköts naturligtvis allt som rörde sig. Man åt upp hundar, katter, ja, alllt. Vilket är förståeligt. Och sobeln och bävern har bra pälsar. I storstaden St Petersburg betalar man bra för pälsar av kvalit´e ooch en bra jägare försörjer enkelt sin familj. Om man skall tro Mikhail.
Men det verkar helt och hållet vara en manlig sysselsättning. Mikhail förstod inte ens frågan. Demot bjöd han på den godaste kallrökta harr jag någonsin ätit. |
