2004-08-10 - Livets höjdpunkt
Bäcken Nemerpenu Ö 25593977 N 6846085 8 augusti, 38 km paddlade, två mindre än igår, soligt
De sista sex timmarna, klockan är 22;11, tillhör de absolut mest njutningsfyllda jag upplevt!
Det var med en viss nervositet som vi vaknade i morse. Inte på grund av min magsjuka, för den var bättre, utan enligt kartan så väntade en ny fas av Kolyma-floden. Fram tills idag hade varje meter slingrat sig fram med oräkneliga småöar och sandbanker hela tiden. Nu väntade en i stort sett öfri och ganska rak sträcka inträngda på bägge sidor av tvära grönklädda berg. Det kändes som om detta redan snabba vatten kanske skulle bjuda på än värre forsar än de vi redan upplevt och chockats av. Efter en timme dök det vi befarat upp. Meterhöga vitvågor i mychet hög hastighet. Vi tågade över floden, satte fast den vid en rasbrant, klättrade upp och gav oss in i detta gytter av osannolikt tät bush med osannolika myggsvärmar för att reka sträckan. Den såg ok ut tyckte Johan, till min stora förfäran, efter en timmes rekande. Vilket den var!
Därefter har det varit rena semestern. Sol och stabilt.
Så klockan sex såg vi bäcken till vänster om oss, tog oss snabbt och upptäckte en bäck med klarblå iskallt och genomskinligt fjällvatten.
´´Efter en vecka kan vi tvätta oss!´´, tjöt vi extas.
Och så såg vi ett vak! Snabbt i med det finmaskiga nätet och innan vi fick det på plats, slog det till! Vi kollade. En stor fin harr på drygt 8 hekto!
Tre fina till inom ett par timmar. Vi har saltat och grillat dem.Två var. Just det protein och fett vi saknat den sista tiden. Underbart gott!
Så kom då avtvagningen i detta iskalla, klara fjällvatten. När man var lika lortiga, leriga, svettiga och illakluktande som vi, efter en veka av lerigt sedimentfyllt vatten kasta sig i, först känna iskylan krama hjärtat, resa sig upp, möte värmen och den absoluta renhetskänslan, ja, det är nog den sanna lyckokänslan!
Detta är också björnmarker, så bössan är laddad för natten. |
