2004-07-26 - Soligt, men känslomässigt kaos
Titti sitter just nu på planet till Moskva. Det känns oerhört tomt, vemodigt och jag hann inte ens säga att jag älskar henne!
Jag har fortfarande inte förstått att inte kommer att lysa upp Expeditionen med sin närvaro mer. Ofattbart!
Hennes frånvaro kommer att göra vårt arbete mycket svårare. Hennes sätt att ta sig an både barn och umgås och lära känna alla kvinnor längs vägen är ovärderligt. Likaså hennes utrustningsvård, hennes skratt och kamratskap och de många stunder hon verkligen älskar det här livet, dessa kunskaper kommer att saknas ack så mycket.
Plötsligt har vi också alldeles för mycket utrustning, en huvuddel av Tittis utrustning lämnar hon som backup i Moskva. Hur vi senare skall få tillgång till den utrustningen vet vi ännu inte. Vi har också en person mindre som kan bära och dra all utrustning.
Allt känns bara ofattbart! Ändå gick vi alla upp klockan fem och gjorde iordning ett kommande inslag för SVT. Vi blev klara en minut innan Titti skulle iväg. Därför blev allt så stressigt.
Ofattbart…Idag försvann också allt varmvatten i staden Magadan. |
