2005-03-27 - Tjuktjerna
-25°C här i den lilla byn Kolymskaya, söndagen den 27 mars, påskdagen, som självklart inte firas här i paganernas rike. Grått, dimmigt och småblåsigt. Idag skall ännu en konsert hållas till vår ära här i Kolymskaya. Det skall bli intressant att se vad det blir. Det kommer också att bli en avskedsfest två dagar vi innan åker, så att vi hinner vila ut, förklarade kommunalrådet! Man kan undra vad det blir. Brännvinsdrickande är inte ovanligt i byn.
´´Vi rör oss hela tiden´´ ,berättar Nikolai, ´´så vi hinner aldrig frysa. Förutom om nätterna då, men då ligger vi först inne i kåtan (yurangi) och så ligger vi i ett till litet tält där innanför. Allt i renskinn. Idag har vi ju kamin förresten, det hade vi inte förr när jag var ung.´´
Nikolai är en av många pensionerade renskötare i Kolymskaya, som speciellt tagit kontakt med oss för att förklara hur en tjuktjisk renskötares liv ser ut. Så att vi verkligen förstår. Noggrant berättar han om alla aspekter. Den har inte förändrats alltför mycket de sista 100 åren, när det gäller hur man hanterar renarna, förutom att den viktiga skotern har gjort sitt intåg i tillvaron. Vilket vi fick uppleva vid vår ankomst, när vi följde en renskötarbrigads förflyttning av 1400 renar från vinterbetet i skogen till sommarbetet på tundran. Det ingick 5 personer i brigaden, alla utom en drev den enorma hjorden framåt med skotern. Den tjuktjern gick längst fram med ett följe av renar som drog kälkarna med kåtan, spisen och allt annat som behövs för att göra livet drägligt på tundran.
´´Ät nu!´´ uppmanade oss Nikolai, ´´Så att ni blir mätta och feta innan ni fortsätter skida norröver. Det är långt till Ambarchik och som ni vet dog er föregångare här i Kolymskaya, den ryske upptäcktsresanden Cherskii (1845-92). Så ät!´´
Tjuktjerna ansågs av de första ryska och västerländska utforskarna av Sibirien som de mest primitiva och bakåtsträvande av alla norrlevande folk. Denna trångsynthet till trots, slogs även de av deras generositet, vänlighet och öppenhet. Men än idag driver ryssar i väst, ja, här i öst också för den delen, med tjuktjerna och deras sätt att vara. Skämt som försöker få tjuktjerna att framstå som korkade och primitiva. Ingenting kunde vara mer fel. De är som alla naturmänniskor världen över. Spontana på ett sätt som kan missförstås om man är trögtänkt och inskränkt. I likhet med alla andra längs Kolyma, så är tjuktjerna mycket gästfria. Varje dag kommer folk i strömmar på besök till lägenheten och de har alltid mat med sig. Kylskåpet och våra magar är fulla. Jag har aldrig varit med om någonting liknande. En höjdare i livet och en väckarklocka! Men, eftersom vi bara haft kontakt med tjuktjerna i ett par veckors tid, så är det svårt att direkt peka ut några skillnader mellan dem och evener, jakuter och yugahirer, när det gäller sättet att uppträda, men de är mycket raka i sitt sätt, talar om vad de tycker och tror, mycket nyfikna och intresserade, väldigt oblyga och känns väldigt ärliga. De är mycket okomplicerade att umgås med. Tjuktjerna var också den sista av norra Sibiriens stammar som kolonialiserades av ryssarna och de har själva aldrig hållit på med några erövringskrig mot andra stammar. Vilket säger mycket om deras mänskliga värdighet. De är självklart animister och lyssnar noga på vad tundrans gudar talar om för dem.
´´Det här med att köpa och sälja har alltid varit svårt för oss´´ ,berättar Nikolai, ´´och än idag tycker åtminstone vi äldre att det är nästan en skam att kräva betalt av folk. Därför var också Sovjettiden bra för oss renskötare.´´
Tjuktjerna är utspridda härifrån och ända ned till Berings Sund i öst med omnejd. Det finns egentligen två helt olika typer av tjuktjer, de som är renskötare som här och de som lever längs kusterna och är jägare. Två helt olika dialekter. Bägge är däremot trogna naturens gudar. Vilket är viktigt för dem och för oss. Och för Kolyma och Sibiriens framtid. För vi har märkt en mycket viktig sak under vår färd längs Kolyma, gällande jägares och fiskares etiska förhållningssätt, det är att ryssarna -många av dem inflyttade ukrainare, som av andra ryssar ses som de sanna kapitalisterna som ständigt söker ett bättre liv- de jagar och fiskar för att samla på sig så mycket som möjligt och de bryr sig överhuvudtaget inte om att de stör den ekologiska aspekten. De är rovjägare och rovfiskare om man hårdrar det hela. (Men mycket bra människor.) De vill göra profit. Till skillnad från de ursprungliga stammarna, evener, jukahirer och tjuktjer. De tar aldrig mer än de behöver. Jakuterna ligger någonstans mitt emellan.
´´Skillnaden idag för oss renskötare, jämfört med Sovjettiden´´ ,förklarar Nikolai, ´´ja, det är att idag ägs 30-40% av renare privat, resten av kollektivet här i Kolymskaya. Under Sovjet eran tillhörde nästan alla renar kollektivet. På så vis är det bättre idag.´´
Nästan alla äldre renskötare vi pratat med i Kolymskaya ser sig själv som kommunister och en del försvarar till och med Stalins gulager. Men alla blir förvånade när jag berättar utifrån ett svenskt perspektiv om Sovjettiden. Hotet, isoleringen, de stängda gränserna och förföljelserna av oliktänkande. Det tyder på att den sovjetiska propagandan gått hem bra här uppe, på ett sätt vi inte upptäckt förut. Helt klart är att flertalet människor längs Kolyma saknar Sovjettiden, men de försvarar inte den omänskliga aspekten och förstår de grova misstagen. Få försvarar massmördaren Stalin.
´´Självklart saknar jag friheten där ute på tundran (folk kallar tundran senduscha här), men jag flyttade in i ett hus redan efter världskriget´´ ,berättar Nikolai och avslutar; ´´Men jag åker ut så mycket jag orkar, jag har ju snöskoter, men inte är jag som en del riktiga tjuktjer, de som inte klarar av att vara inomhus en timme i ett hus, utan måste vara där ute på tundran hela tiden.´´
Imorgon skall kommunalrådet Rima, ta med oss på en 16 mil, tur och retur till tundran, på skoter till ett renskötarläger. Brigaderna håller på med kalvmärkningen just nu. Vi skall besöka en av 6 brigader i området, där varje har så mycket utrymme att samerna skulle få ångest om de visste. Tjuktjerna tror ofta att vi är svenska samer, (varför skulle vi annars vara intresserade?) och frågar oss mycket om svensk rennäring. Lyckligtvis vet jag en del, eftersom jag har goda vänner som är samer och jag bor i renägarland. Så jag berättar ofta det lilla jag vet och i regel brukar de avfärda alla moderna initiativ samerna utnyttjar. Och när jag nämner den svåra konflikten mellan renägare och skogsägare, skrattar alla och oftast utbrister:
´´Hit kan alla komma, både samer och skogsägare, här finns hur mycket utrymme som helst och vi kan ge utrymme åt er alla och ändå inte träffa på någon av ur under en livstid!´´
-------------------
Missa nu inte det nya reportaget med Titti i studion på Go Kväll, SVT 2 den 29:e mars kl. 18:15! |
