2005-03-24 - Livet som ung trapper...
Livet som ung trapper längs Kolyma
Det är den 23:e mars idag och temperaturen har fallit igen efter några dagar med en otrolig värme. Underbart väder idag, inte ett enda moln på himlen, -22°C och en kall nordlig vind. En av våra kvinnliga vänner här kom precis förbi för att säga att hon blir tvungen att åka bort i några dagar. Hon saknar sin dotter, som studerar på annan ort, så mycket att hon inte har någonting mot att åka hela vägen till Cherskii, 180 km enkel resa, för att kunna ringa till henne. Helt otroligt! Mödrar är lika överallt.
Skriven av en annan ung man, Johan Ivarsson
?Visst, det är ensamt ibland?, berättar Mikhail medan han arbetar med en av sina fällor.
Han sitter på en stol bredvid sin säng i en liten, men väldigt mysig, timmerstuga som är belägen 150 km från det närmsta samhället, Srednekolymsk. Han tar en annan fälla från högen och fortsätter:
?Men jag har ju mina hundar förstås?, säger han samtidigt som han gör en gäst med handen mot fönstret, ?de håller mig sällskap och det hjälper att prata med dem.?
Mikhail är 26 år gammal, till hälften ryss och hälften jakut, och han är en av väldigt få unga trappers som vi har stöt på längs Kolyma. Han har på sig ett par gröna militärbyxor, en blå och vitrandig skjorta, och hans händer är täckta av ett par tunna handskar som skyddar hans fingrar när han arbetar med fällorna. Hans stuga är annorlunda i jämförelse med de flesta andra som vi har stöt på längs Kolyma, speciellt de där andra unga trappers bor, eftersom den är ovanligt ren, välorganiserad och det ligger inte en massa skräp överallt som det brukar göra. I stugan finns både en kommunikations radio och en kortvågsradio, all nödvändig köksutrustning, tre sängar och en väl fungerande pietshka (vedkamin), på vilken han lagar all mat. Och Mikhail är en utmärkt kock, precis som alla andra längs Kolyma. Han har även ett gäng med böcker och biltidningar liggandes under sängen, i vilka han läser varje dag.
Det är bara hans andra år som trapper, men han verkar trivas med det här livet. Han har så mycket som 25 fällor utplacerade några kilometer runt huset och längs kanten av floden, och han synar dem varje dag i hopp om att ha fångat en hare, sobel eller kanske en räv. Och det har gått ganska så bra. I alla fall om man ser till antalet harar som hänger i trädet utanför stugan. Sex stycken. Han är även en duktig fiskar, vilket vi tydligt kan se av den stora högen med fisk som ligger i förrådet. Var annan dag så måste han färdas en sträcka av 20 km med hjälp av en hundsläde, eftersom han inte har någon Buran (snöskoter), för att kunna syna sina nät.
?Jag har alltid varit intresserad av jakt och fiske?, svarar han när vi frågar varför han ville bli en trapper, ?och jag älskar verkligen den underbara naturen här ute.?
Han koncentrerar sig på den fälla som han arbetar med och blir tyst för ett tag, men fortsätter sedan:
?Det är mycket hårt arbete, dock, speciellt eftersom jag inte har någon egen Buran. Jag har väntat i tre veckor nu på att mina vänner ska dyka upp och förse mig med lite mer mat och produkter, men jag hörde på radion att deras Buran gick sönder bara 25 km härifrån och att de tvingades vända. Jag har ingen aning om när de kommer att kunna göra ett nytt försök att ta sig hit.?
Det här verkar inte störa honom speciellt mycket, dock, och han kommer att klara sig så länge som jakt och fiskelyckan håller i sig.
Vi har färdats i åtta månader nu och har nästan täckt hela Kolymas längd, från söder till norr. Och under den här tiden så har vi bara träffat på en handfull unga trappers under 30 år. Varför är det så? När vi frågar Mikhail den frågan så är han snabb att svara:
?De har inget intresse av vildmarksliv, det finns inga datorer, internet eller discon att hitta här ute. Alla som jag känner vill flytta till de mer centrala delarna av Ryssland, till det stora städerna där det finns fler möjligheter.?
De äldre jägarna som vi pratat med säger samma sak, men de vill även tillägga det att trapperlivet är tufft för dagens ungdom längs Kolyma.
?De vill ha ett bra och välbetalt jobb, där de inte behöver kämpa för att överleva?, berättar de för oss, och fortsätter vanligtvis genom att lägga till: ?Kolyma är inte en del av deras hjärta. Och de få som verkligen har det här intresset och som skulle vilja leva som en jägare, har inte pengar nog till det. Det är inte billigt att börja jaga ska ni veta, man måste skaffa sig en stuga att bo i, en Buran, eller i alla fall en båt, och licenser för olika jaktområden. Sedan så måste man ju självklart veta hur man ska jaga!?
Framtiden för de tidlösa och urgamla traditionerna av jakt och fiske längs Kolyma är hotad, och kanske även byarna med. Det flesta unga flyttar efter det att de gått ut skolan för att fortsätta studera eller för att hitta ett liv där de anser sig ha en ljusare framtid än vad de finner längs Kolyma, och väldigt få återvänder.
?Hur ser din framtid ut?? Frågar jag Mikhail och lägger sedan till: ?Kommer du att fortsätta som jägare??
?Förmodligen?, svarar han snabbt och fortsätter sedan efter att ha funderat ett litet tag, ?men samtidigt så skulle det vara trevligt att träffa en vacker flicka, som jag kunde gifta mig med.?
Vi har alla våra drömmar i livet!
-------------------
Missa nu inte det nya reportaget med Titti i studion på Go Kväll, SVT 2 den 29:e mars kl. 18:15! |
