2005-03-14 - Elena - den första kvinnliga..
Elena - den första kvinnliga trappern på vår färd
Vi har tagit oss in i en mycket liten koja tillhörande tjuktjiska renskötare vid N 68°27´49.9 och Ö 158°00´46.3. Det är söndagen den 13 mars och idag började 5 tjuktjiska renskötare till skidor fösa 1400 tamrenar från vinterbetet i tajgan mot sommarbetet på tundran. 20-30 mil norr härom. Vi själva har avverkat drygt 4 mil de senaste tre dagarna. Ett enda långt monotont slit. Vi kommer doch allt närmare vilan i Kolymskaya!
´´Egentligen följer jag bara med min starke man´´ , förklarar Elena samtidigt som hon ler kärleksfullt åt sin man, ´´när han kollar de snaror och fällor som är närmast huset här.´´
Elenas make, Pavel, ler mjukt samtidigt som han skickligt flår en till av de 15 bisamråttor han fångat under dagen.
´´Usch, jag tycker inte om råttor´´ ,förklarar Elena, ´´men vi får ganska bra betalt för skinnen.´´
Elena och Pavel tillhör de yngre trappers vi mött under resan. De bägge är 35 år. De är livfulla och nöjda.
´´Jag jobbade som laboratorieassistent i Cherski några år efter det jag lämnat universitetet i Jakutsk´´ ,berättar hon, ´´men eftersom det inte finns någon framtid här, så slutade jag när jag träffade Pavel och flyttade ut hit till Syraktahk. Livet är mycket lugnare och hälsosammare här. Även om det är en kamp att få allt att gå ihop.´´
Syraktakh består av tre timmerhus mitt ute i den orörda tajgan, långt ifrån den s.k civilisationen. Det är en stor skillnad att besöka ett jägareboende med en kvinna som sköter hemmet. Det är betydligt renare, hemtrevligare och maten är mer omfattande än normalt.
´´Vi hörde talas om er på radion för länge sedan, jag tror i början av februari´´ ,berättar hon samtidigt som hon lyssnar på kommunikationsradion som tillhör en av de främsta underhållningarna för de flesta trappers längs Kolyma, ´´och vi trodde ni åkt förbi för länge sedan. Vad kul att få någon att prata med!´´
Till skillnad från alla män längs vägen så är Elena intresserad av vartenda foto i de små album vi har med oss och visar hur det ser ut där vi bor, vad vi jagar och alla medlemmar i familjen. Hon är också den förste som ser att min styvson Kalle faktiskt är en kille och inte en tjej som alla män tror. Och hon vill veta allt om vårt land och tycker vår utrustning är spännande, vilket alla manliga trappers aldrig skulle säga. Det är uppfriskande på många vis att träffa Elena och för en gångs skull tala om något annat än jakt, stora älghorn och kika på sobelskinn. Hon är också en av få längs Kolymas alla jaktstugor som ser någon fördel med vet efter perestrojka, även om även hon önskar Sovjettiden tillbaka.
´´Idag får vi ju säga vad vi tycker´´ , förklarar hon, ´´och förut fanns det bara en sak av varje i affärerna. En klänning, en handväska och så vidare, nu idag är urvalet mycket större och mer spännande. Även om det inte finns nog med pengar för att köpa.´´ |
