2005-03-08 - Trött efter åtta månader...
Trött efter åtta månader på färd
Det är den 8:de mars idag och vi har beslutat oss för att ta en vilodag vid en jägares stuga, N 68°07´52.1 och Ö 157°40´24.4, efter att igår ha skidat 14 km. Det är halvklart väder idag med en temperatur på -34°C, men en kall nordanvind på 3 m/s gör att det är kallt nog!
Skriven av Johan Ivarsson
Vi är trötta nu, väldigt trötta!
Det har nu gått nästan åtta månader sedan vi startade den här expeditionen, och efter att ha lagt ner mycket hårt arbete under dessa månader så börjar nu tröttheten ta ut sin rätt. Vilket självklart är lätt att förstå, och faktum är att det var exakt vad Mikael talade om för mig alldeles i början av expeditionen när jag klagade över hur trött jag var.
´´Om du känner dig trött nu, vänta bara tills dess att vi har varit ute i åtta eller nio månader, det är då slitet börjar!´´
Självklart så tog jag det inte speciellt alvarligt då eftersom jag tyckte att jag var trött nog, men jag är rädd att jag nu måste erkänna att han hade rätt, det kunde bli värre. Tröttheten som jag känner just nu är den värsta som jag någonsin upplevt. Mina ben är så stela och jag är så trött på morgonen att jag måste fråga mig själv efter de första stegen om de verkligen kommer att bära mig eller inte. Och armarna känns som om de vore gjorda av bly. Det här upplever jag först efter att ha fått kämpa för att vakna och få upp ögonen när klockan ringer.
Det är värst på morgonen men blir sedan bättre under dagen när musklerna har fått värmas upp något. Men det känns fortfarande som en befrielse när kvällen kommer och det är dags att lägga sig igen. Åtmindstonde när vi har previlegiet att få sova i en varm och skön stuga, som nu.
Men det är inte bara den fysiska delen av kroppen som är trött. Vi har nu kommit så pass långt så att det börjar kännas som att vi nästan är framme, att vi är nära målet. Vilket självklart inte är fallet, eftersom vi fortfarande har nästan två månader kvar att färdas. Men känslan finns fortfarande kvar.
Och mina tankar under tiden som jag skidar handlar bara om vad jag ska göra när jag kommer hem. Det är farliga tankar, eftersom det får en att tänka på familjen och vännerna där hemma och gör att man glömmer bort vad man håller på med. Därför är det är nu mer viktigt än någonsin att inte tappa koncentrationen, för det finns fortfarande inte rum för några misstag.
Ja, jag är trött, men jag borde inte klaga! Vi närmar oss Kolymskaya för varje dag nu och vi har haft några underbara dagar då jag faktiskt har njutit av att åka skidor, och det känns som att det åratal sedan det hände senast. Och det norrskenet som jag fick se i natt, när jag var tvingad till att gå ut och pissa, var det finaste som jag någonsin sett! Underbara färger över hela himlen som förändrades konstant och förflyttade sig från ena sidan av den annars svarta natthimlen till den andra. Synd att det var för kallt för att stå ute och under någon längre tid, eller så kanske det var sängen som tvingade mig tillbaka in igen. |
