2005-02-27 - En förfrysning och ett tungt..
En förfrysning och ett tungt slit
-41°C på morgonen denna söndag den 27 februari, men blott -25°C klockan ett! Tyvärr råder en iskall nordanvind på 3-4 sekundmeter, så nedkylningseffekten är fortfarande mycket iskall! 32 kilometer avverkade på 3 dagar. Vi befinner oss i en ytterst liten och lortig övergiven koja vid N 67°49´15.6 och Ö 156°13´07.7 Kaminen går för fullt!
Det går oerhört sakta just nu. Ett 2 decimeters tjockt snötäcke gör att varje meter framåt är en kamp. Och eftersom vi känner oss långt ifrån fria från förkylningen, så orkar vi bara 6 timmars dragande per dag mellan de eviga och mycket tröttande host- och feberattackerna.
Eftersom solen är så stark om dagarna just nu, så har vi provat olika typer av solglasögon för att undvika snöblindhet. Tyvärr fryser de omgående på glasens insidor, men idag tänkte jag ändå ha dem på mig för att slippa att ögonen isas ihop hela tiden som de vanligtvis gör. Ännu ett litet meningslöst test från min sida. För det första såg jag i det närmaste ingenting, och för det andra förfrös jag i stället vänsterkind som nu domineras av en stor vit, svullen och öm böld. (Ja, Titti, jag har strukit på Helosan). Resans värsta. Vad annat var att vänta?
I stort sett alla mina Expeditioner, 6 i tidslängd långa, så har jag dragit på mig allehanda skador och sjukdomar i slutfasen. I regel efter 7-8 månaders tung Expedition. (Förutom Expedition Patagonien 1997 när jag var helt fri från åkommor.) Det beror på att jag till skillnad från många andra inom denna bransch inte är något fysiskt praktexemplar, utan jag lever helt på min livsglädje, vilja, disciplin och koncentrationsförmåga. Och idag även en aning erfarenhet. Men det gör att när något av dessa ovan nämnda saker är slutkörda, så tar jag rejält med stryk. Att jag då sedan vi lämnade Srednekolymsk drabbats av en den värsta förkylning jag haft i mitt liv, har luftrörskatarr och ständiga feberattacker varje natt och nu fått resans värsta förfrysning under en av polarvinters varmaste dagar, är därför inte förvånande. Det skall bli intressant att se vad mer det skall bli.
Nog med självömkan, i övrigt vill jag säga att det är så fantastiskt att få uppleva Kolyma på vintern! Idag såg vi färska spår av vildren med en ganska stor varg i följe. Stora flockar av ripor gör sig ständigt påminda. Tjädertuppar sitter i massor av talltoppar. Friheten är total. Och när solen är som varmast är allt en glädje och så dessa människor! Häromdagen passerade vi en trapper som gav oss en 3 kg;s fryst öring, en limpa bröd, en stor vit lax (schirr) att göra straganina av, en oplockad anka och, bäst av allt, en stor fisklever från nalimen som liksom straganinan ätes rå!
Allt detta skall vi äta upp under vilan imorgon! (Johan säger nu att han har hög feber, hmm...) |
