2005-02-24 - På färd igen
På färd igen, men bekymren fortsätter
-45°C, mulet och vi har tagit oss in en tom, iskall och rörig jaktkoja vid N 67°37´32.8 och Ö 156°18´52.0. 27 km på två dagar. Torsdagen den 24:e februari.
Klockan börjar närma sig midnatt, vi hostar rejält bägge, förkylningen finns kvar, vi har just nu ordentligt ont i huvudet, lätt feber och det svider i ögonen. Andra natten i rad, så har vi ockuperat en tillfälligt övergiven jaktkoja vars kamin är under all kritik. Vi har jobbat kopiöst att få upp värmen, sedan vi anlände hit halv tre idag. När vi drog igång var innetemperaturen -38°C. Just nu står tempen på -2°C. Efter 8 timmars jobb. Igår natt fick vi bara upp temperaturen till 11°C trots att vi lade in ved varje timme under natten. Vi sov knappt ingenting. Problemet, förutom extremkylan naturligtvis, både igår och idag beror på att jaktstugorna är alldeles för stora med högt i tak samt en kamin som röker in hela tiden. Inte hälsosamt, men hellre det än att sova ute i -45 minusgrader!
Så ni som tror att det är enklare att övernatta i halvt raserade skogskojor än i tält har fel, men visst, det är varmare! Oftast. Men, fördelarna är många mer än värmen. (Dessa två sista nätter undantaget.) Vi sparar bränsle, kroppen vilar mycket bättre i värme, kläderna torkar snabbare, vi kan lyssna på BBC World Service på radion och det är lättare att laga utrustning. Men, att använda sig av skogskojor klarar bara den vane skogsmänniskan. Det finns ju ingen ved när vi anländer till dessa i regel väldigt lortiga kojor, så det tar 3-4 timmar att hitta rätt ved, rensa kaminen på gammal aska, få igång denna sura ved, göra en hållbar eld och innan vi smält nog med snö, så är vi rejält genomfrusna när vi får i oss den första koppen kaffe. Men därefter är det bara ett enda långt njutande tills det att klockan ringer klockan 06.00. Förutom att vi måste upp varannan timme under natten och lägga in ved.
Vi ligger 3 veckor efter i tidsschemat och som det känns nu så kommer det att ta tid att nå fram till Kolymskaya. Vi har tappat alldeles för mycket kraft under förkylningsperioden och vi sliter alldeles för mycket varje dag. Jag har ingen aning hur det här skall gå. Men vi är i alla fall på gång, men jag ser fram emot den dag vi vaknar upp och termometern på pulkan är över -35°C. Det här eviga kylan börjar nu bli för mycket. |
