2005-02-22 - Fortfarande i Chirkovo
22:a februari. Idag är vår tionde dag här vid Chirkovo och det är hög tid för oss att fortsätta. Skarpt solsken idag och ingen vind, morgontemperaturen var -46°C. Jag undrar om det någon gång kommer att bli varmare där ute!
Skriven av Johan Ivarsson
Vi har nu varit här i tio välbehövliga dagar och äntligen verkar det som om den här envisa förkylningen har försvunnit så att vi kan fortsätta imorgon. Förkylningen lämnade kvar en hosta som vi förmodligen får dras med ända fram till Kolymskaya.
Det har varit en väldigt intressant tid här och vi har fått en bra insikt i jägarnas dagliga liv. En möjlighet som vi hade missat om inte den här förkylningen hade slagit till. Men just nu så känns det som att det är hög tid för oss att fortsätta, av två orsaker. En orsak är att vi är tvingade att fortsätta om vi ska hinna fram till vårt slutliga mål vid utloppet av Kolyma innan isen går upp, den andra orsaken är att trotts att vi har blivit av med förkylningen, så känner vi oss väldigt veka. Det kanske låter lite konstigt, att vi måste fortsätta därför att vi känner oss veka, men vi tror att den här känslan av vekhet som vi har beror på den ensidiga köttbaserade kosten som vi får här. Specielt de enorma mängder hårdtuggat älgkött som har gjort att vårt tandkött värker och som jägarna är tvingade till att leva på under de hårdaste vintermånaderna. Varje mål som vi får är baserad på kött, vanligtvis från älg, och det betyder proteiner, men inte mycket annat. Vi äter oftast soppor gjorda på endast vatten, kött, salt och en väldigt liten del pasta. Inget extra fet finns med, förutom det naturliga fettet som finns i köttet. Vi äter samma sak till frukost, lunch och middag med endast en liten bit bröd till varje måltid. Den här maten är hälsosam nog och väldigt god, men efter tio dagar utan något annat så käns det som om någonting viktigt saknas. Vi är vana att äta mängder av kolhydrater, massvis av extra fet och mycket fibrer, och att ha varit utan det i så här många dagar har, förutom att vi känner oss hungriga hela tiden, gjort att vi har tappat mycket vikt. Vi tror dock att vi kommer att känna oss bättre så fort som vi börjar äta av vår egna fett- och kolhydrat- rika mat igen.
Den här långa oplanerade vilan har gjort att en del saker börjar ta slut, som toalettpapper och tandkräm, och vid det här laget så skulle vi ha haft stora problem matmässigt om det inte hade varit för den osjälviska hjälp som vi fått av våra vänner här.
Så imorgon kommer vi att åka härifrån och fortsätta norrut igen. Det har varit underbart att vara här och jag är tacksam för all den hjälpsamhet och den gästfrihet som våra nya vänner här vid Chirkovo har visat. Jag kommer sannerligen att sakna dem! |
