|
|
|
Såhär
tänker vi angående partners
En av de allra vanligaste frågorna vi får,
är vilka sponsorer vi har. Flertalet frågar
av stort positivt intresse, andra med stor avsky.
Några med illa dold avundsjuka med frågor
formulerade ungefär så här:
”Vem är det som egentligen betalar
för att Ni skall kunna hålla på
så här?”
Helt klart är att sponsring är en fråga
som väcker känslor hos nästan alla
människor. Därför vill vi förklara
hur vi ser på det här med sponsring,
eller som vi hellre kallar det, samarbetspartners.
Jag, Mikael, hade inte ens hört talas om
ordet sponsor när jag började min explorerkarriär
en gång i tiden, i början av 80-talet,
när jag hade bestämt mig för att
cykla från Chile till Alaska. Jag hade jobbat
2 år på Westlings Sågbladsfabrik
i Vansbro och samlat ihop 20 000 kronor, min planerade
reskassa för 2 års trampande. Inte
mycket i plånboken och därför
hade jag inte råd att köpa en cykel.
Mycket nervös gick jag därför till
Monarks cykelfabrik i Vansbro där jag jobbat
några år tidigare, då för
att samla pengar till ett års resande i
Asien, och frågade helt sonika om jag fick
en cykel. Utan minsta tvekan ställde de en
3-växlad ballongcykel med plastsits till
förfogande. Gissa om jag var stolt! Jag kände
mig som den mest priviligierade människan
på jordklotet. Tänk att jag fått
en cykel helt gratis!
Den cykeln tog mig hela vägen från
Chile till Alaska. 8 månader senare, efter
avslutat trampande, hade jag samlat ihop dubbla
den första reskassan genom föreläsningar
och artiklar och hade nu bestämt mig för
att cykla från Nordkap till Sydkap. Monark
gav mig en ny, ”riktig”, touringcykel,
speciella cykelkäder och jag kände mig
som ett äventyrsproffs! Åtminstone
tills jag helt plötsligt kom på någon
vecka innan avfärden, att mitt frigolitliggunderlag
som jag sovit på under två års
tid under den första turen, hade gjort sitt!
Samma dag som den hemska upptäckten, kom
Utemagasinet i postlådan. Däri såg
jag en annons av ett företag som hette Wildlife.
De marknadsförde ett liggunderlag som hette
Ridge-Rest och som såg mycket bekvämare
ut än mitt gamla 50 kronors underlag. Så
jag skrev dit och frågade om jag kunde få
ett sådant. Några dagar senare ringde
telefonen hemma i Dala-Järna. Det var Olle
Widell på Wildlife i Alfta som sade att
de hade fler produkter än Ridge Rest och
att jag kanske kunde komma på besök
till Alfta? Jag tog den nyinköpta Volvon
dit, och eftersom den enbart kostade 1500 kronor,
fick jag fylla på en liter olja var tionde
mil. Olle var en upplevelse. Han var varm, proffsig
på ett sätt jag aldrig upplevt och
han kunde saker och detaljer om utrustning som
jag inte ens hade hört talas om. För
att verka insatt svarade jag bara ja på
allt han sade. När jag ett antal timmar senare
åkte därifrån var Volvon 142:an
packad med mitt första North Face-tält,
en VE-24:a, ett Therma-Rest, en sovsäck från
TNF och många andra prylar. Jag var den
lyckligaste i världen och tänkte:
”Oj, hur priviligierad jag är! Tänk
bara att någon tar av sina egna surt förvärvade
pengar och ger till mig i form av utrustning!”
16 år senare är Olle på Outside
Scandinavia AB fortfarande en av våra främsta
partners och förser oss än idag med
det bästa av det bästa friluftsmarknaden
har att erbjuda!
För oss är just kombinationen egen ödmjukhet,
långsiktighet, proffessionalism, öppenhet,
jordnärhet, delat engagemang, lojalitet och
trovärdighet själva essensen av hur
vi vill jobba med sponsorer/partners. Flertalet
av de samarbetspartners vi har under Expedition
Sibirien är långvariga medhjälpare.
Förutom Outside Scandinavia, även Normark,
Silva, Backcountry Equipment, Scandinavian Photo,
Ord&Bild-gänget i Karlstad med Urban
Karlstam i spetsen, Jan Granbom på Text
och Bild som alltid gjort kartorna, Christer på
Utsidan, Ecosoft och Jan-Christer på Lupus
Foderimport som fortsätter år ut och
år in att förse vår patagonska
vildhund Sigge med mat!
Det tyder på att vi har gjort rätt.
Vi vill att de vi samarbetar med skall se på
vårt partnersamarbete som långsiktigt,
spännande, givande, inspirerande, seriöst
och att det förstärker deras varumärke.
Dessutom är det viktigt att våra samarbetspartners
också förstår att vi bara kan
vara de vi är –dvs. jantelagsdominerade
bondläppar- och att vi, exempelvis, inte
vill ha några stora dekaler, loggor och
märken på kläderna, men däremot
är det ok på utrustningen om det görs
på ett smakfullt och inte störande
sätt. Anledningen är att vi inte i första
hand genomför sportprestationer i folktomma
miljöer, utan att vi gör ett vetenskapligt
dokumentationsarbete i första hand bland
människor. Då kan man inte se ut som
en Formula 1 förare. Vi vill hålla
en låg, men seriös profil baserad på
humanism. Med det menar vi bland annat att vi
är mycket noga med att inte samarbeta med
ett företag som håller på med
djurförsök eller som utnyttjar människor.
Kortsiktigt tänkande förstör ens
rykte i längden. Så är det. Människans
historia är en bra uppslagsbok i hur man
bör tänka för att framtiden skall
behandla en väl.
Samtidigt vill vi naturligtvis vara öppna
för nya idéer och möjligheter!
För visst är vi tröga. Lyckligtvis
är vi omgivna av duktiga, progressiva och
kloka människor. Urban Karlstam på
Ord&Bild i Karlstad har varit en gudagåva
för oss och han har fått oss att tänka
om, och rätt, i mångt och mycket. I
ämnet samarbetspartners och hur man bör
se på det hela. Därför har vi
idag två olika sorters samarbetspartners.
För det första den s.k friluftssektorn
som vi samarbetat med under lång tid. Företag
som säljer och tillverkar utrustning för
uteliv. Partners som exakt passar oss och det
vi gör som handen i handsken. Men med hjälp
av Urban, och efter alla föreläsningar
vi haft för olika företag landet över,
företag som egentligen inte har någonting
med direkt friluftsliv att göra, så
insåg vi att vi ville knyta kontakter med
denna mycket spännande och stimulerande värld.
Företag som kunde utveckla våra tankar
och liv. Företag som vi kunde samarbeta med
långsiktigt och erbjuda dem att på
olika vis inspirera, motivera och utveckla deras
personal och verksamhet. Att förstärka
deras varumärke. Vi önskade tre olika
typer av företag, där huvudsponsorn
skulle vara ett företag som ändå
låg helt i linje med vår viktigast
inkomstkälla och det vi älskar att göra,
nämligen att föreläsa. Att Talarforum
hakade på var det bästa som kunde hända.
Därutöver ville vi hitta ett lokalt
företag i Dalarna att samarbeta med på
samma vis och som en skänk från ovan,
visade det sig att Mockfjärdsfönster
ville vara med på dessa premisser. Det tredje
skulle vara ett företag med globala anknytningar
och ett sådant har vi hittat, men de vill
förbli anonyma.
Vi är lyckligt lottade, men vi älskar
att bygga broar människor mellan och dessa
partnerssamarbeten är med det mest spännande
i vår tillvaro. Till sist vill vi tillägga
att det här med sponsring är lika gammalt
som upptäckarhistorien. ända sedan upptäckarålderns
begynnelse så har någon sponsrat och
tagit ekonomiskt ansvar för dess möjliga
genomförande. Dr David Livingstone sponsrades
i första hand av the Royal Geographical Society
i sina utforskningar avv Afrikas inre, hans ”hittare”
Henry Morton Stanley sponsrades av tidningen New
York Herald. Roald Amundsen hade alltifrån
utrustningssponsorer i massor, till privata donationer
och en stor mängd pengar skänkta av
det norska kungahuset. Det enda som skiljer idag
är sättet att exponera sina medhjälpare.
Även det ett tecken på att historien
utvecklas.
|
|
 |
 |
